börjar man bli till åren?
Det slår en allt oftare att man faktiskt inte är purung längre.
Ska det va så innan man fyllt 25? Jag ska väl inte påstå
att jag har nån slags panik men eftersom jag själv ser mig som
en nybliven 18åring typ så blir man ju en smula förvånad när
man påminns om att artonårsdagen faktiskt va några år sen.
5 år sedan till och me. Jag är tydligen va man kallar vuxen. JAG?!
Världen behagar allafall påminna mig om stup i ett att jag inte
är någon 18årig, nybakad student.
Tecken på att jag håller på och växer upp:
*Att jag idag kasserat en kaffebryggare, jag har alltså bott hemifrån
tillräckligt länge för att behöva uppdatera denna vuxenpryl
*värma upp är att föredra - nuförtiden kan man tydligen sträcka sig annars...
*man tillhör plötsligt det äldre gardet i laget, att höra Jinn kalla en "fjuniz"
är lååångt bort
*ens nära vänner förlovar sig och skaffar barn, "tonårsgrej" tänker jag först
man inser sen att åldersmässigt så skulle ingen höja på ögonbrynen ens om det "hände" en själv.
*en film o spel-kväll känns minst lika lockande som en kväll på krogen, om inte mer!
Jaaa, listan kan göras lång.... ingen bitterhet över detta dock, jag åldras med värdighet ;)
I helgen kommer allafall mamsen hit, o att ha henne här o inte ha match
känns ju fantastiskt, då kanske man hinner umgås t o m, me like!